gråta ihjäl sig efter sin älskade mor

På inskolningen idag så var T jättemammig och grät så fort jag var mer än 1m ifrån henne. När nån av fröknarna pratade med henne så sprang hon till mig och grinade. Det märktes att hon förstod vad som komma skulle. Även om det var sjukt jobbigt så gick jag iväg efter drygt en timme och T skrek så det hördes lång väg. Jag ville bara vända om och ta henne i min famn men jag höll mig och gick utan att vända mig om. Sen tillbringade en och en halv timme på biblioteket för att jag glömt plånboken i T:s vagn och tordes inte vända tillbaka för då skulle jag nog inte gå igen.På bibblan satt jag och läste tidningar fast jag förstod inte så mycket av det jag läste för jag inbillade mig att T höll på att gråta ihjäl sig efter sin älskade mor och ingen av fröknarna brydde sig om henne. Så var inte fallet, hon hade slutat gråta så fort jag kommit utom synhåll och sen lekt med de andra barnen och ätit massor till lunch. Så det känns ju skönt, nu törs man ju lämna henne i morgon igen.

Ikväll har vi mest slappat, Roger var förbi en sväng och sen tog han med sig sambon min på träning. Nu är det Uggly Betty som jag halvtittar på men jag tänkte att jag skulle sätta mig vid symaskinen och sy lite av det jag redan har klippt till.

Ha det gött!

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom"